Just nu sitter jag och grejar med all denna statistik. Asså jag har räknat ut det mesta tidigare, men nu gäller det att få in det på datorn och fundera på hur man formulerar det hela. Fan. Att plugga måste vara det drygaste och hemskaste saken man kan göra. Det spelar ingen roll vilket ämne det är. Det spelar ingen roll om det är uppsatser, analyser, prov, glosor, fördjupningar eller att läsa en bok. Det är drygt att göra saker på beställning. Jag tycker att man ska få göra saker när man tycker att man behöver, eller när det faller en in. Hur långt kmr man med den filosofin?
Men min gamla lärare Pebbe körde på det. Han trodde inte på prov. Den enda läraren in history, right? Men jag hade honom inte i historia (haha, kul skämt). Nej, jag hade honom i svenska och spanska i 3 år. Vad gick jag ut med för betyg i dessa 2 ämnen? MVG. Inte för att allt var lätt utan prov. Utan för att han var en bra lärare som lärde ut på ett bra sätt (bra behöver inte alltid vara roligt eller intressant. Bra är bra.) Jag talar inte för alla elever han hade, men jag lärde mig jättemycket.
Det var en lärare man såg upp till för han var duktig. Ni vet en sådan person som är kunnig inom ämnet man talar om? En person som kan knäcka en med bara ord, för han kan. Han skrev alltid med bläck för han sa att han aldrig skrev fel. Shit, vilken respekt man hade för honom!
Hur man bevisade att man kunde och förtjänade rätt betyg? Jo, man var med. Man var med på frågorna, man var med på vad han snackade om. Man kommenterade och diskuterade. Då visade man ju. På ett mycket bättre sätt än om man skrev med blyerts på papper, if you ask me.
Sedan fanns ju självklart glosor och nationella prov. Så det gick ju så bra så!
Kan inte många lärare ta åt sig det sättet att tänka? Jag vill ha en till lärare som skriver med bläck för att den läraren är så säker på sig själv. Även när Pebbe hade fel så hade han rätt, den ni!

Nu ska jag fortsätta med min läxa...