Resan i sig gick bra. Men det går inte att tillhöra min familj utan att det uppstår komplikationer. Det går bara inte. För det första så får vi reda på att vi har bagageövervikt. Så antingen tar vi ut en massa grejer (som vi behöver!) eller pröjsa 1800 spänn. Det räcker fan till en ny biljett!
Så där står vi mitt i arlanda och plockar ut det ena och det andra. Nu saknar jag en massa parfymer och schampoo och böcker och fan!
Sen skulle vi boarda. Måste jag återigen nämna att jag är lite utav en perfektionist? Ja, men så är det med mig. Jag måste vara ha koll på det mesta, annars blir jag stressad och då blir jag arg. Vårat plan lyfter klockan 17.00 så jag sätter mig vid gaten klockan 15.30. Då är jag lugn.
Klockan 16.30 så vill de att man ska börja gå på. Jag är redo men morsan och mormor är borta... Efter att alla gått på så kommer min mamma springandes och säger att hon varit på toa. Jag börjar få panik (förlorade ju kontrollen ett tag) och börjar skrika, återigen MITT I ARLANDA. Mormor syns inte till. Hon ringer till mamma klockan 16.59 och säger att hon är vilse. Då har vi precis ropat på henne genom högtalarna MITT I ARLANDA. Jag springer till andra sidan utav den långa hallen och får syn på henne, drar henne till gaten och vi sätter oss på planet.

5 timmar senare är vi framme och letar upp en taxi, tar oss till hotellet och upp till rummet. Vi var fett hungriga så vi drog till en taverna (en kilometer härifrån) eftersom allt på hotellet var stängt. Där beställde vi mat, käkade, snackade och drack vin.

Nu är vi på hotellet, men världens mest underbara balkong! Rummet är ganska litet tkr jag, men det får duga. Jag kommer att göra en roomtour härifrån.
Look at the måne!

Nu ska jag sova, för vi ska upp tidigt imrogon och käka frulle. Vi pallade inte med all inclusive denna resa, utan vi kör på half board. Works for me (y).